Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Engla Hösten 2007
Här vill jag få möjlighet att kunna få fram vad jag egentligen tycker och inte bli redigerad eller censurerad av pressen. Jag är dyslektiker men det viktiga är ändå att ni förstår och inte att det är perfekt skrivet.
Engla Hösten 2007
Bloggarkiv
-
▼
2008
(62)
-
▼
juli
(8)
- Hej Tack för alla finna och lärorika kommentarer!F...
- Tack för alla kommentarer! jag ber er att inte an...
- Sitter nu hemma i min soffa och reflekterar över v...
- Vill bara berätta att jag inte tror ett dugg på at...
- Skylla mig skälv?
- Många tror sig veta hur jag mår om hur förvirrad o...
- Information om detaljer i hur mordet gått till är ...
- Kan inte sova, har legat vaken och tankarna snurra...
-
▼
juli
(8)
Boken : Älskade Engla du saknas oss -Polis, Myndigheter och Media
Om mig
23 kommentarer:
Låt dig inte påverkas av alla elaka kommentarer! Stå på dig och följ ditt hjärta.
Hoppas att du kan få lite frid och att media fokusera rätt saker.
Englas begravning var oerhört vacker som du absolut inte ska behöva försvara.
Med hopp om en ljus framtid!
Kram Vera
Hej Englas Mamma.
Du är den starkaste och modigaste kvinnan jag någonsin hört om, att stå ansikte mot ansikte mot förövaren är något jag aldrig skulle kunna klara av. Stå på dig!
Jag skickar all min styrka till dig och all värme! Varma Kramar Carolina
Hej igen Carina!
Att du kan formulera dej på det sätt du gör är beundransvärt på alla vis. Att inte skriva hemska saker om AE måste vara väldigt svårt. Bra att du har en blogg så att du kan skriva av dej o att vi som följer detta får chans att läsa vad du känner inför allt detta som hänt med din dotter Engla. Du är väldigt stark Carina. Förstår att du tycker att det känns som en mardöm. Något som man inte önskar någon. O du sitter mitt i smeten. Miste min bror för 8 år sedan o livet tog slut. Så kändes det. Tankarna flöt omkring. Därför som jag känner sån stor respekt för dej. Du är stark. Att du kunde stå framför AE o prata om din dotter är så starkt gjort. Vi är många som grät med dej ska du veta. All min kärlek till dej o din familj<3
Carina, kan bara hålla med om alla fina ord om din styrka och mod som tidigare nämnts.
Vi som står med dig är många och alla önskar dig väl och sörjer er dotter Engla.
Frid från Erica
Kärlek och omtanke till dig och familjen. Man finner ej ord för tröst eller förklaring på det onda som skett.....
Livet måste trots allt gå vidare, en dag i taget....
Beundrar din styrka att möta förövaren och du har allt stöd från oss medmänniskor.
Begravningen var så kärleksfull, ljus och vacker....tårarna rann som en spegel på ens kind....
Var rädd om er alla, kram från Åsa i Luleå
Tänker på dig.
Åsa Jinder
Appropå detta med att hantera sorg, rätt och fel sätt och så vidare. Andras åsikter.
Jag minns inte namnet på killen, men en svensk man som åkte till Phuket med sin familj misste ju dem alla i Tsunamin. Sen kom han hem och fortsatte envist att leva sitt liv. Pratade i media, skaffade sig en annan kvinna... Han pratade tidigt om att skaffa barn igen.
Då sa alla att oj vad stark han är! Men när du som kvinna är stark, går ut i medja, kämpar för att orka.... till och med tar plats bredvid åklagaren, då får du nån slags motsatt reaktion från många håll.
Så snett det är!
Vi fick se så mycket bilder från Phuket, och det var helt okej, och du visade din älskade dottern begravning på TV, och ett sånt liv!
Stå på dig! Bara du vet ju vad som är rätt för dig!!!!!
Hei Englas Mamma,
Ord blir fattige i en slik situasjon. Jeg vil du skal vite at vi er mange som føler med deg, tenker på hva du må gå igjennom og som føler et sterkt forakt mot dette grusomme individet som tok din datters liv. Bare oppsynet av han får meg til å grøsse.
På norsk betyr Engel Angel på engelsk. Når jeg ser og hører navnet Engla så tenker jeg på en engel. Det var hun kanskje i livet, og det er hun nå...
Jeg håper du kommer deg igjennom sorgen på en eller annen måte - med tiden til hjelp. Håper du finner styrke til å heve deg over det som skrives negativt i pressen.
Som du kanskje vet, så hadde vi en lignende sak her i Norge for noen år siden. "Banheia saken" hvor to små jenter ble brutalt overfalt og tatt livet av. Kanskje kunne du funnet noe trøst i å kontakte mammaen til den ene jenten - Ada Sofie Austegard....
Ta vare på deg selv!
Ja.det blir inte lätt minsann!
Men vi får skärpa oss nu..om han skapar så här mycket hat...så har han vunnit och det vill vi verkligen inte...att han ska få sprida över jorden!
Vi tänker på Engla och alla andra barn så känns det lite ljusare och nu kan jag inte fortsätta för då är jag där igen/kram på dig!
Kom ihåg att det är många som lider med dig, även om det kanske inte känns som om någon förstår, en del förstår inte men en del förstår. Försök att tänka på alla positiva kommentarer som du får här istället, det är så många som lider med, bry dig inte om dem andra. Fast det kanske du redan har tänkt... Men jag ville ändå säga det, för världen är så orättvis och jag kan ingenting göra. det gör ont i mig för det.
Fortsätt vara stark! det är många som beundrar dig för det! :)
Tror inte bara det är hat vi alla känner för AE. Det är nog mer en uppgiven känsla att inte vårt samhälle samlade upp honom innan.. Kvittar vad alla sagt, tror ändå att Mamma hade en mycket bra diagnos på eländet.
Vad jag personligen önskar AE skriver jag inte eftersom det varken är tillåtet eller humant.
Jag har aldrig och gud förbjuder att jag hamnar i en liknande situation.. men fann lite tröst i en sång som Celine Dion Sjunger... Den är nästan som skriven för lilla Engla.. den heter "fly"
En låt som är mera lämpad för AE är då "No where to hide"
Tänkte jag skulle skriva en rad som tröstade.. men det kan jag nog inte.. Kan ju skriva att Ni har stöd i Er sorg.. Skulle kunna skriva att jag vill se AE brinna i H-e men det skriver jag inte för det är ju uppenbart att vi alla vill.
Du är stark och står upp för det som är rätt och riktigt.. Jag tar av mig hatten och bugar djupt.. tänder ytterligare ett ljus för Engla medan tårarna rinner..
Den mediala bevakningen kan ha en positiv effekt i allt elände.. jag vet och tror du anar vad jag menar..
Ta hand om Er och vet att hjärtan bultar för Er
KG
Jeg har fulgt saken og har gråte for dere mange ganger...
Ser en annen nevne Baneheiasaken og Ada Sofie Austegard og jeg er så enig. Ta kontakt med henne!
Hun kan gi deg gode råd. Hun dannet en stiftelse i sin datters navn og har kjempet og vunnet kamper for offer og pårørende.
Stiftelsen fikk kongens fortjenestemedalje for sitt arbeid.
Jeg legger ved noen linker som du kan titte på:
http://www.barnerett.com/
http://web3.aftenbladet.no/innenriks/article86384.ece
http://www.nettavisen.no/innenriks/article1087935.ece
http://www.fvn.no/nyheter/ostre/article575417.ece
Jeg ønsker gi deg og familien styrke og håp framover..
Ta til dere energien og styrken alle ønsker gi dere!
Klem fra Linda
Lider så med dig o din familj! Kan inte att förstå att något sånt här hemskt har hänt..Det är så sjukt!!
Jag hoppas han aldrig kommer ut mer!och att de andra på fängelset tar hand om honom på ett hemskt sätt!
Du är så stark!!!
Jag vill bara skicka en tanke till dig Carina. Du är uppenbarligen en stark kvinna och jag hoppas att du någongång åter skall få ro.
Hej
Har just hört din intervju i radioprogrammet Media.
Det du pratar om är otroligt viktigt. Att det inte finns en pressombudsman som har rätt att granska media i Sverige. Att det inte finns lagar som hindrar etiska övertramp. För min egen del förstår jag inte hur någon kan köpa tidningar som Aftonbladet och Expressen. När du orkar så läs de artiklar som Maria-Pia Boethius har skrivit. Hon har arbetat nästan hela sin yrkeskarriär på kvällstidningar. Nu arbetar hon med att få fram kritik mot medievärden i Sverige. Hon skriver artiklar och föreläser runtom i Sverige. Hon skriver också ledare i en tidning som heter ETC. Men det är inte lätt att få ut dessa åsikter. Det säger ju sig själv att ingen inom media vill kritisera sig själva.Inte heller radio.
Det är ett fruktansvärt demokratiskt problem som många har fått lida oerhört för.
Vissa har klarat det (Gudrun Schyman, Mona Sahlin) andra har fått sina liv förstörda av media. Det är en egen domstol.
Orkar du ta upp den kampen så har du gjort något enastående.
Det finns säkert mediakritiska nätverk på internet där man kan diskutera just dessa frågor.
Många har liksom du förstått att det är enbart över internet som man kan få ut sin åsikt och föra en seriös dialog om viktiga frågor. Media skriver antingen det som de som äger tidningarna vill se i tidningarna eller (som kvällstidningarna) det som säljer mest lösnummer.
Ta hand om dej och kämpa på när du sedan orkar./Kerstin
Jag skulle var skitförbannad i din situation men att hota och begrava någon i invektiv hjälper inte. Det är tur att jag inte sitter i rätten, deras uppgift är ju strikt juridisk även om det drabbade två oskyldiga människor, en kvinna och en liten flicka. Någonstans måste man befinna sig. Det gör på intet sätt förlusten mindre, det tar på intet sätt värdet av barnets och Pernilla Hellgrens liv och förminskar det men på något sätt - och jag vet själv inte hur -får man se bortom. Inte se bortom vad som hände. Inte förlåte AE, men på någon sätt och gud vet hur, gå vidare. Det är tidigt än. Det är mitt i en rättgång. Silbersky håller hov. Överklaganden lär följa, men barnets liv, kvinnans liv, inget av det förminskas av hur jävligt slutet blev.
Jag har ingen rätt att använda ditt barns namn, inte pernilla hellgrens namn heller. Jag kände ingen av er. Jag miste fem familjemedlemmar och innan dess en son i en fullständigt onödig drunkningsolycka. DN publicerade namn på alla som hade avlidit i tsunamin och jag exploderade. Vad fan visste dn om mina föräldrar? Vad visste de om kampen som började i samma minut vi förstod att de var döda? Vad fan visste de om att min mamma som var så mån om sin integritet att hon blev asförbannad varenda gång en telefonförsäljare ringde på dörren? Det personliga tilltalet, det var inte mina föräldrar. Det beskrev inte ett uns av vad de en gång var.
Jag hoppas att du förstår vad jag menar. Allt gott.
Hej Carina
Jag är en av dom som inte har följt vare sig dig, Englas fall eller skriverier om AE i media, av den enkla anledningen att man vet aldrig vad som stämmer av det som är skrivet. Men jag lyssnade nyligen på din intervju på SVR och möttes av blandade känslor i olika avseenden.
Naturligtvis beklagar jag din sorg och hoppas att du inom snar framtid finner ro inom dig och kan lägga allt detta bakom dig, genom att fullkomligen släppa det som sker runt om dig. Men för att hålla mig till ämnet; Jag tycker, i all välmening att du borde ta aktivt avstånd från all media ett bra tag framöver. Jag vet inte om du lade märke till det själv, men jag fick en känsla av att de gjorde dig till åtlöje i radion. De skiljer sig inte från flocken sas. fast de kanske arbetar på lite annat vis med en annan taktik. Syftet är detsamma för dom alla - blunda inte för det.
Det handlar inte om att du inte skulle vara i stånd för att föra fram ditt budskap, det handlar om att de inte är intresserade av enkilda individers budskap utan av det som säljer. Det är den kalla, obegripliga och hänsynslösa verkligheten och jag önskar att jag kunde säga eller göra någonting som fick dig att ta emot det på ett bra sätt, för din och familjens skull.
Jag tror att vi människor behöver i sorg finna ett rum i oss själva där vi kan agera ut i alla former och syften, tänka och känna fritt utan en allmänhet. Det hjälper oss att läka och förhålla oss till svåra saker på nya sätt. Och inte förens efter en tid är vi redo att agera mera rationellt och målmedvetet även om vi vet i vår djupaste sorg vad vi vill göra med den.
Hur du än nu har gjort, har jag hört din intervju och tänker mig att du ändå har belyst sverige på ett vis. Jag kan se det positiva i det hela trots att det inte blev precis som du önskade. Kan tänka mig att vi övriga blir lite mer berörda och förstående för vad media och hysteri kan innebära för den enskilda individen.
Dethär blir det första och det sista jag skriver om dig Engla eller AE.
Önskar dig all lycka på din svåra väg.
Vänligen
en läsare
http://condorcitorojo.blogspot.com/2008/07/fuck-liberal-media.html
26:e julis blogginlägg av mig tillägnas dig, Carina!
Det jag hörde på intervjun fick mig att tänka på hur Axel Springer-pressen agerade. Om du har möjlighet, läs boken "Journalistik som människojakt" av Günter Wallraff. Även om boken skrevs på 1970-talet så känner jag igen många övertramp medier gjorde i Västtyskland då med de som du drabbades av idag - år 2008.
Jag har inga barn och är singel. Men jag är glad att jag slapp mediebevakning när min morbror dog...
Journalister är många gånger starkt påverkade av varandra, drivna av en sjuklig konkurrens som gör att naturliga gränser för rätt och fel raseras.
Dessutom mår många väldigt dåligt inom sig själva på grund av det system media är uppbyggt kring, bland annat.
Men det är inte hela sanningen.
De människor som söker sig till denna värld har också ett mkt starkt hävdelsebehov, trasiga bakgrunder. Och förnekar det dessutom med en frenesi som är kategorisk.
Journalister spelar trevliga, jovialiska, för att få fram sin nödvändiga information så att de kan skriva.
Få byline.
Och vara någon.
Man gör karriär på andras olycka, ett mord är mumma i ett cv, och agerar rättrådig domare genom en radda konstruktioner av ord.
De människor som inte behärskar denna ädla konst, att skriva, att uttrycka sig korrekt och vara medveten om exakt hur man ska agera, dessa ser man ned på.
Det vet jag. De förlöjligas.
Det är en härskarteknik om någon.
Men man talar inte om det så. Glöm det.
Aldrig.
Helt enkelt för att det är pinsamt.
Få aldrig en journalist att säga sanningen om den värld han eller hon verkar i.
Vilka osynliga regler som existerar.
Redaktionsledningen kräver ensamrätt, exklusivitet. Eller också precis tvärtom, makten får inte distraheras. Något som kan uppfattas som stötande får inte publiceras. Ju mindre tidning, desto mindre muskler.
Den som inte pallar trycket mobbas ut.
Jag är själv journalist och har jobbat på en tidning i Dalarna. Jag vet. Det var rena kaoset ibland på redaktionen. Denna tävlan med varandra. Hetsen. Avundsjukan. Skitsnacket. Glåporden. Om vad som ska stå med eller inte i tidningen.
Att kalla tidningsvärlden ett getingbo är bara förnamnet. Människor kommer och går på redaktionerna. Den kan inte jobba med den eller den tål helt enkelt inte honom eller henne.
Det är en värld med riktigt sjuka konflikter.
Men det tystas ned. Annars är man bränd i branschen och får inget jobb, ingen bekräftelse.
Det vågar man inte riskera. Karriären är ju allt.
Mediavärlden är i gungning eftersom allt färre köper tidningarna. Det är det som alla snackar om på utvecklingsmöten i tidningshusen, hur ska vi tjäna pengar? Mer pengar? Och rädslan, okunnigheten, hur man ska tackla detta med webben?
Det skapar en desperation att kunna mjölka ur invånarna så mkt pengar det bara går, så att ägarna ska bli nöjda och få den avkastning som de kräver.
Journalisterna jobbar så svetten rinner och ingen är ändå nöjd.
Jag berättar det här för dig för att jobbsituationen för journalister är så vidrig. Jag tror mig veta att situationen på Expressen är särskilt extrem.
Därför mår många oerhört dåligt av den press detta skapar.
Och det är det du känner.
Det är människor som inte är i balans men som inte för en sekund erkänner det.
Då faller ju livet som ett korthus.
Prestigen läcker.
Det var riktigt bra att du gick ut och sa det du gjorde i intervjun i Medierna, P1.
Ett noll till dig.
Ditt erfarenhetskonto vad det gäller tillit till medierna, människorna, är för alltid tuschat.
Vill att du ska veta att du aldrig kan lita på en journalist, allt det du säger ventileras och baktalas det om på redaktionsmötena. Fnissas och hånas. Ingen detalj är för liten för att dissekeras.
Det frossas oerhört i människors tillkortakommanden.
Journalister är de mest härsklystnaste människor jag någonsin har mött. Som många gånger inte alls har gjort upp med sin egen bakgrund, sin egen historia.
De är endast ute efter makt och vinning. Som inte klarar av att hantera den information de möter dagligdags. Cynismen är ett skydd. Annars överlever man inte.
Det finns så mycket sorg i livet, bland människor.
Men det finns undantag i kåren.
Fast de är få, dessvärre.
Du märker det eftersom de skiljer sig från mängden.
Journalister som i sin tur hånas och bespottas av sina kolleger.
Ett tips. Spela alltid in samtalen och lägg sedan ut dem på nätet. Om du nu överhuvudtaget ska ha ngt samtal med dem.
Tro aldrig på en reporter, det är bara ord, kosmetika, som rinner ut ur munnarna.
Låter kanske sorgset allt detta men tyvärr det grundar sig på mina erfarenheter.
Dina reaktioner på den behandling som du har utsatts för av medierna har varit starka.
Jag vill hävda att det finns en grund för det.
Du har använts, tuggats ned och spottats ut.
Du känner dig som en soptunna.
Och reagerar på det.
Det är fullt naturligt.
Tack.
Jag vill skriva något till dig som kommer in, men jag vet inte vad. jag vill få dig att förstå hur oerhört ledsen jag är för att du får gå igenom vad du gör.
Du kommer aldrig komma över vad som har hänt, folk säger att tiden läker sår. Det är den fetaste lögnen någonsin. Men jag vill att du ska vara lycklig ibland men också tänka på Engla.
Du ska veta hur rädd jag blev den dagen då bilderna på henne när hon cyklade kom ut. Jag kom precis hem från utlandet och viste ingenting då. Men jag blev så rädd, hon såg precis ut som min älskade kusin. Jag fick panik och började ringa runt till släkt. Och då kan jag inte ens tänka mig hur du tar det. Hur rädd du var för din lilla flicka. Det är så sorgligt. Jag önskar jag kunde göra nått. Jag vill bara krama om dig och säga att det blir bra.
Finner inga ord, men jag lider med dig dygent runt! Tänker på er ofta! Tiden läcker alla sår, dock inte alla sår.. ett upprivet kommer alltid finns kvar. Och engla likaså, hon är dig nära jämt & vakar över dig & din familj, önskar jag kunde hjälpa er!! varma kramar från mig!
Jag beundrar dig!!
Styrkekramar
karina
Skicka en kommentar