Hej igen
Vissa tror att livet stannar upp när man har varit med om något väldigt hemskt. Något jag inte upplevt utan tvärt om skenar det vidare med plikter ,smärta, räkningar och allt annat som händer normalt varje dag. Gud vad jag skulle önska att det stannade upp en aning en stund utan smärta plikter mm. Men det är ingen skillnad på på livets ansvar bara för man blivit ner kastad i en djup mardröm. Jag kommer att försöka ta en paus den närmaste veckan så troligen kommer jag inte skriva något då.
frid carina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Var rädd om dig och pausa! Kram! Margareta
Lilla du,känner så väl igen mig.Vissa sa till oss att det var bra att återgå snabbt till ett normalt liv"NORMALT" Herregud,hur skulle våra liv NÅGONSIN kunna bli normala.Jag kommer ihåg att jag önskade att jag bara kunde få ta en "time out" från hela livet....få lära sig andas på nytt...ta ett steg ena dagen och nästa steg nästa år...Om jag orkade...Men som du säger.Livet bara rusade på precis som vanlit med allt vad plikter,matlagning,barn,jobb,räkningar.Jga minns att jag blev förvånad en gång när jag tittad ut i fönstret,såg att det körde bilar som vanligt...hur kunde livet fortsätta som inget hänt...när våra liv fullständigt stannat...förutom allt det praktiska som du beskriver.Jag lider med dig,känner i varje cell i min kropp hur du mår.All min kärlek till dej från en som setat i väldigt lika livssituation.
Påminner mig om när min syster förlorade sin son på för tjugo år sedan....det gick någon månad o sen kom ett återbetalningkrav på barnbidraget för ha inte hade levt hela perioden.Sverige är fantastiskt!!!!!
Hej Carina. Hoppas din söndag är uthärdlig och någorlunda fridfull. Vila du på ditt sätt och det som är bra för dig. Ta en paus. Tänker på dig. Samla kraft om du kan. Kanske du har nån som kan ta hand om alla vardagliga måsten så du bara kan vara en vecka och landa lite. Så du landar lite i taget och inte kraschar sen. Du är en klok människa.. förstår jag av vad du skriver. Du har bra tänk.
Råd känns överflödiga för jag vet verkligen inte hur man nu gör en sån här mardrömssituation.
Men jag skickar dig god omtanke och kärlek i massor i dessa bokstäverna. Kämpa på! Boken som nån rekommenderat i kommentarerna är mycket, mycket bra. Eller hur man ska säga. "Bra" är ett konstigt ord när nån beskriver en katastrofsituation. Men kanske lite tung att läsa just nu kanske. Den berörde mig mycket men jag har inte sorg.
Kram
Susanne
Så sant...
Men var rädd om dig!
Kram Gunilla mamma och änglamamma
Skicka en kommentar