Sitter i soffan och väntar på att efter 10 ska börja ska bli intressant att se vad det handlar om idag.undrar varför dom inte har något program så man i förvägg kan bestämma sig om det är något man vill se eller inte?
I morgon ska i alla fall jag vara med så då blir det att stiga upp i ottan för att ta sig till huvudstaden.
Jag sitter alldeles för mycket i soffan och får ingenting av allt det viktiga som jag måste göra gjort suck! jag skulle behöva hemtjänst eller en slavdrivare som stöttade mig och ev piskade i gång mig.Men det är nog så att jag lär börja jobba igen annars så tar jag mig nog aldrig upp ur soffan och den mörka ångesten som gnager sönder mig.
Jag skulle vilja jobba med att hjälpa brottsoffer som hamnat i samma situation som jag .Dvs anhöriga till mord offer eller försvunna personer.
Det behövs en person som varit i närheten av det som själv drabbat en, som kan hjälpa till med stöd och information vad gäller ens rättigheter o möjligheter hos polis ,åklagare,advokat,media,socialtjänst, mm
Det behövs åxå en resursplan för vad man kan ge andra släktingar o nära vänner till offren för hjälp, personer som glöms bort i processen.
Kan även tänka mig att jobba för att sprida info till alla berörda myndigheter om brottsoffrens behov.
ska skicka in en ansökan till brottsoffer myndigheten fast dom är för mig en märklig organisation som har fått en uppgift av staten att vara en ytterligare domstol vad gäller bedömningen av brottets karaktär kontra skadestånd, jag har sagt det för men det tål att sägas igen varför ska vi ha två myndigheter som dömer i samma mål?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Hej kära du,Christina från Helsingborg här,har skrivit ngra ggr till dig innan.Jag ger dig bara ett råd,låt dig bara vila ut ett tag från alla måsten,bloggar,människor,varva ner lite,ta tid till dig själv o din dotter.Jag har varit i en liknande situation som du är nu,än om den absolut inte kan jämföras med att få sin dotter mördad.Min man dog för tio är sedan,hans död berodde på myndigheters slarv med människoliv,hela historien vill jag inte berätta om här,men kort tid efter hans död,satte jag igång precis som du gjorde,att skriva brev,skriva insändare,kontakta tidningar,media ja alla som jag trodde kunde hjälpa mig.Jag anmälde olika myndigheter i detta landet,som ansvariga för min mans död,kontakta organisationer som kunde föra ut mitt budskap,advokater mm mm.Inte många gånger tog jag tiden jag behövde på första halvåret efter hans död,att bara sätta mig ner o riktigt sörja.Missförstå mig nu inte,givetvis sörjer man ngt så fruktansvärt,och i ditt fall måste man ju vara lamslagen av sorg,man vill ju inte ens barn ska bli mördat,eller att ens barn ska dö före en själv.Men vad jag vill säga till dig,ta tid för dig själv,för för eller senare orkar man inte engagera sig helt,man rasar fullständigt ihopa.Jag vet alla människor går igenom sorg på olika sätt,man vill ju orka,speciellt om man blivit behandlad som du blivit av media,men ta dina olika tecken på stresssymtom på alvar,annars kommer du rasa.förlåt om jag skriver om ngt som inte kanske angår mig,jag känner ju inte dig personligen,men tro mig vill bara dela med mig av mina erfarenheter.kram på dig önskar Christina
Jag tror att du kommer kunna hjälpa många människor, mycket! Hoppas att du snart kommer på exakt hur du ska kunna göra det.
Du är stark, inget snack om den saken. (Kom bara ihåg att man inte behöver vara stark jämt...)
kramar
Hej Christina
Tack för din omtanke!
Det är nog lätt att tro att jag ligger i för fullt men det är inte riktigt hela sanningen,jag har mycket tid för mig själv nästan hela dagarna i soffan med ångesten ,jag tror inte att det är rätt vägg att välja att bryta i hopp i alla fall inte när man har en familj som behöver en.Det är bättre att försöka hitta ett sätt att hantera smärtan på och en lagom dos med engagemang tror jag bara är bra om man klarar av det ...jag har ingen livslust kvar men försöker använda intellektet till att överleva jag vet att det är bra för min dotter att åka utomlands med mig över sport lovet så jag gör det fast jag inte har någon lycko känsla av att göra det.
Fast jag undrar vad som menas med att bryta fullständigt ihop ?Hur gör man då skulle det komma att hända mig om jag inte gjorde något allas på ett tag?
frid o kärlek Carina
Du kommer inte att bryta ihop,helt enkelt för att du inte har tid med det eller rättare sagt du har folk som pockar på hela tiden,din dotter ex!
Men skriv inte att du inte känner någon lycka och att du bara o endast åker för att in dotter vill det,inte roligt att läsa för henne...att du liksom "offrar" dig!
Hon behöver också veta att hon är en anledning till att du vill leva...även om du inte vill det.
Du skulle inte vilja åka med henne om några år om du visste att hon åkte bara för din skull och att hon igentligen inte ville göra något med dig.
Snälla Carina..du har redan valt livet...lev nu den lilla stund du har på jorden,och fortsätt engagera dig så som du gör....starta ett slags praktiskt närverk för drabbade.där andra kan ta över....ta andra barn med sig på sem tex eller laga mat,handla....fixa o dona...tills man klarar sig utan käpp igen!
Och ingen som inte fått sitt barn mördat kan någonsin förstå,så det är inte det jag säger,men bara du kan förstå en sådan förälder och du vet vad man behöver i början och jag tror att man kanske mest behöver någon som tar sig ann dom andra barnen,för har an knappt ork att andas ut o in,så förstår jag att man inte orkar resa,leka !
KRAM PÅ DIG
Min dotter vet hur ja mår och att jag vill åka för att det är bra för henne ,det är bra att kunna offra sig för varandra och föräldrar gör det med glädje varje dag problemet för mig är att det inte finns något som heter glädje kvar i min kropp och det märker hon så klart av,så jag får använda intellektet för att göra så gott jag kan när inte dom normala känslorna går att uppbringa, Det är tungt för henne att veta att jag väljer livet för att jag vill se henne växa upp och finnas för henne! hon har givet vis en egen tung smärta över att hennes syster är död.
Jag tror att det är bra för dig att ha bloggen och engagemanget i brottsoffer osv.Utan det att ägna dig åt, hade du kanske bara hamnat ännu längre ner i "soffångesten" och blivit kvar där.Jag tycker att du gör helt rätt i att företa dig saker och ting i den mån du orkar och jag är helt säker på att Engla skulle vilja att du fortsatte att kämpa och även förändra saker och ting som fungerar mindre bra i samhället.
Är helt övertygad om att Engla skulle vara OERHÖRT stolt över att du också vill hjälpa andra.
Jag tycker att du är en fantastisk människa som innehar MASSOR av resurser!!Samhället behöver någon som du!
Bästa hälsningar Mikaela
Har precis sett intervjun med dig och jag måste bara få säga att du är en beundransvärd kvinna och jag förstår dig till fullo! Skönt med en så verbal kvinna och som har modet, kraften att säga och säga ifrån. Du reagerar så natuligt, på ett rakt och rättframt sätt, så befriande! Som sagt var, Du är beundransvärd. ps underbara bilder på Engla, Engla och hennes syster. Varma kramar från Boel i Östersund.
Hej,Carina
Följde efter tio idag torsdag,och jag tycker det kom fram bra vad du menar med att brottsoffer inte har samma stöd som brottslingen. Dom ska minsann skyddas på alla möjligaste sätt ( se bara hur dom springer omkring med jackor över huvuden...
Medans offren som du säger inte kan värja sig som på rättegången du beskrev
Jag tycker verkligen att det ska belysas och även polisen som skyller på resursbrist.Nåväl de e ontom pengar men... när man får tips i dalarna ja...det har ju gått en tid sedan pernillamordet ..man kan ju undra
vad dom tittat på för tips under den tiden, som ändå gått .
många,många kramar till dig carina
det var jättefina bilder på engla ,jag grät av både sorg och ilska när jag tänkte på vad som berövats dig
Hej Carina.
Mitt namn är Stefan. Såg dig på TV idag och jag måste säga att du gjorde mig otroligt imponerad och rörd. Jag tillhörde fram till idag den skaran som tyckte att du gjorde fel som tillät bevakningen av Englas begravning. Detta har nog gjort att jag inte tagit dig riktigt på allvar när du varit med i media. Men idag insåg jag att du är en stark och mycket intelligent kvinna. Och framför allt har du massor med bra åsikter. Jag förstår nu att ett problem är att varken samhälle eller media var redo för en person som dig. Kan bara hoppas att fler upptäcker vilken resurs du kan vara. Tror att du och Engla kommer att förändra mycket i framtiden. Brottsoffer behöver en röst som kan göra sig hörd och jag tror att många människor hittar styrka genom dig. Och som sagt... Jag hade så fel.
Kram.
Hej Carina !
Kikade på TV'n imorse..Du var TOPPEN !
Fick säga det Du ville hoppas Jag.
Önskade själv att det kunde ha sänt
lite längre...men Du fick en bra tid
ändå i TV !!
Du är jäkligt bra Carina !!
Och visst, Du skulle ha nåt liknande
jobb.. skulle säkert stärka Dig sam-tidigt !
KRAMAR från Mig.
Hej Carina!
Jag såg dig idag på "Efter Tio" med Malou. Jag har tänkt så ofta på dig men man vet ju inte om man vågar lägga sig i er oerhörda sorg och riva upp såren igen efter det du och din familj har tvingats att gå igenom. Men vad jag ville säga är att jag känner igen mig i det hat du har för AE. Min dotter blev våldtagen 1988 under dödshot endast fjorton år gammal. Jag fick vittna under rättegången och där satt han äcklet och flinade åt mig. Jag hade kunnat döda honom och med tanke på de skador han för evigt har åsamkat min dotter så försvinner aldrig mitt hat.
Han fick 2,5 år och vi fick varningar om när han fick permission, min dotter fick utstå de mest förnedrande förhör där polisen försökte skuldbelägga henne.
Hon går fortfarande i terapi för att komma tillrätta med sin ångest. Det du och din familj har fått gå igenom är långt värre och jag kommer alltid att ha er i mina tankar och i mitt hjärta. Många kramar från Katrin i Östervåla
Hej! Du måste bearbeta din egen ångest innan du kan börja arbeta med andra drabbade. Vi människor har tendens att projicera våra egna känslor/behov till andra människor, speciellt i en utsatt situation. Du skulle mao använda andra människor för att själv må bättre.
Missförstå mig inte, det är mycket värdefullt att byta erfarenheter med varandra, med andra människor i allmänhet och människor i liknande situation i synnerhet.
Och det gör du ju tex skriva på din blogg. Men att bli professionell hjälpare, det får du nog vänta med.
Jag tycker att det är starkt av dig att engagera dig i media och hoppas det hjälper dig i din egen sorgearbete.
Hälsningar Kristina
Hej!
Tycker verkligen att du ska jobba med brotsoffer och deras rättigheter.
Du har känslan, förnuftet och inteligensen.
"soft ångesten", måste du kanske gå igenom. Skynda inte på.
Du har ialla fall anledning.
Jag själv? det har inte gått en enda dag utan att ägna en tanke åt Engla. Många nätter gråter jag mig till sömns. Hur kan man sakna nån man inte kännt? Många i min närhet tror att det är för att min egen dotter är så bildlikt Engla.Håret, cykeln,fotbollen, glassögonen...Livsglädjen.Åldern.
Min psykolog tror att det är för att det är den värsta scenariot man kan föreställa sig.
Min man tycker att jag bör "komma på jorden" och att våra flickor är friska och välmående.
Själv tror jag - det kunde lika gärna varit min älskade dotter.
Bara tanken , får mig ångestfyld.
Ibland när jag läser din blogg så känns det som att jag kan riktig känna smärtan. Samtitigt känner jag ångest och dålig samvete för att jag men inte du kan gå och pussa på min dotter.
Önskar kunde göra nåt mer, nåt meningsfullt. Nåt som mildrar din smärta.
Du kanske kan uttveckla Englas fånd, och börja jobba med din vison om att hjälpa andra i din sittuation.
Så vi som vill och kan, kan vara med och jobba individuellt i andra kommuner än din. Det skulle kännas menigsfullt.
Skänker dig mina varmaste tankar
Mirjana
Hej Carina.
Jag är ny läsare av din blogg. Såg dig i Tv4 hos Malou idag. Jag kan inte sätta mig in i vad du har gått igenom. Men jag miste min lillasyster 1989, hon blev påkörd och bröt nacken och dog av skadorna. Men har aldrig mist ett barn.
För mig tog det många år innan jag kunde prata om det. Jag var 13 och min syster hade precis fyllt 12 år.
Jag skrev ett specialarbete om olyckan när jag gick gymnasiet och det gjorde att det blev lättare.
Saknade till den man mist kommer alltid att finnas inom en. Men man lär sig på något sätt leva med den.
Du sade i morse att du hade fått så väldigt många råd att du skulle prata om Engla och skriva ner allt. Det kan jag bara hålla med om. Det är det bästa som finns att få skriva ner sina tankar och känslor. Man behöver inte låta andra läsa det, men att få skriva ner det är ett bra sätt att hantera det på.
Många som aldrig varit med om att mista ett barn eller ett syskon säger att det tar väl inte så lång tid med sorgarbetet. Men de skulle bara veta.
Det tar längre tid för vissa än för andra. Och det är så otroligt viktigt att man låter det ta den tid det tar. Min pappa blir deprimerad under hösten och vintern, det var ju då olyckan inträffade. Det är ändå 20 år sedan i år.
Jag vet att det kommer kännas lättare och att ni kommer att lära er att leva med saknaden. Det är ju så viktigt att minnas alla roliga och trevliga stunder ni haft tillsammans. Och tänk vilken tur att hon hamnade hos just er. Tänk vilken glädje hon har givit er och alla andra som fick äran att lära känna henne.
Nu vet jag inte hur gammal Englas syster är. Men att mista en älskad syster är inte roligt alls.
Jag kan fortfarande bli ledsen när jag tänker på Hilde(som min syster hette). Jag var ju i en känslig ålder och det tog över en vecka innan jag verkligen förstod att hon aldrig mer skulle komma tillbaka.
Det går ju inte att jämföra våra sätt att mista en älskad familjemedlem, men saknaden är nog densamma.
Jag vil önska dig, din dotter och era nära och kära lycka till vidare.
Kram från Aina Karlsen i Lysekil.
Hej hej. Jag tittar bara in för att säga hej och att jag tänker på dig, din familj och Engla ganska ofta. Du är otroligt stark, jag skulle nog aldrig klara av att sitta i tv och prata om det som hänt som du gör. Önskar er en fin helg. Varma kramar till dig och din familj.
Hej kära du,Christina från Hbg.Jag menade inte att göra dig upprörd,förlåt om jag gjorde det.Som jag sa sörjer vi alla på ölika vis,vad jag menade med att fullständigt bryta ihopa ,var att när det hände mig,kunde jag inte längre fungera överhuvudtaget,jag bara låg i min säng o skaka,kunde inte tänka,inte äta inte prata,jag var helt enkelt helt borta från ett fungerande dagligliv,för jag hade inte gett mig själv tid till att reflektera över vad som verkligen hänt,eller helt enkelt inte viljat göra det.Det tog lång tid innan jag orka mig upp igen o vidare genom livet,men jag hade hellre inga barn som jag måste ta hänsyn till,men man väljer hellre inte själv vägen att bryta ihopa,det händer bara en del av oss,man kan inte hjälpa att det sker.mvh
Hej Carina
Jag såg Efter tio idag och jag blev så gripen av din argumentation! Jag tycker att du ska göra verklighet av dina planer på att skriva en bok om dina upplevelser, som du har nämnt i en tidigare intervju. Jag tycker att alla dina åsikter om media och om rättsväsendet måste nå ut till många fler, de är så viktiga! Jag tror också att en bok kan vara ett bra sätt för dig att bearbeta din sorg och ditt hat, som du pratade om idag. kram från Sussie w
hej Carina!
jag såg efter tio idag och tycker att du har rätt i det du säger.. brotts offers anhöriga ska veeta att dom inte är ensamma i sin sorg. journalist kårens motbjudande klapp jakt och sensationsmakeri får mig att skämmas å mina jornalist kompisars vägnar, speciellt å expressens. du är inte ensam vi finns här för dig och stöttar dig i vad än du företar dig!
kram från sofia l.
Hej Carina
Tittade på dig idag verkligen
starkt att sitta där och prata
om det som hänt. Fin bild på
Engla. Min son är lika gammal som
Engla han har ofta pratat om det som hänt följ tidningar och tv
frågat...han träffade några poliser
när han var ute med skolan då hade han fråga om dom verkligen hade letat efter Engla och det hade dom
barn behöver få bekräftelse på att
dom som ska skydda oss finns där
även om det inte hjälpte.
Han sa vid ett tillfälle att jag
hoppas tjockisen AE får 50 fängelse
och aldrig mer kommer ut då sa jag att det hoppas jag med.
Vi tänker på dig och din familj.
Tände ljus för Engla sist jag var vid min mormor och morfars grav
och bad att dom skulle ta hand om henne. Kramar från Borlänge
Tittade också på dig idag,jag har sett dig förut och jag har varit impad hela tiden,
Du visar hela Sverige att du inte accepterar att sånt här faller i glömska,och det är kanon.
Annars läsre man när det händer och sen går tiden och allt faller i glömska hos alla andra som inte är direkt berörda tyvärr!
Men du håller Englas minne så levande och ingen glömmer någonsin Engla eller hennes öde.
Di visar stor sinnesnärvaro,trots att chocken har släppt och ilskan kommit istället.
Du är vad man brukar kalla..helt normal,vem skulle inte känna ilska när hela världen rämnar pga av någon annans ondska.
Han har genom sin ondska tagit en syster ,en dotter ,ett barnbarn,en kompis och framför allt så har han tagit ett liv som nästan precis börjat....pga sina egna sjuka lustar och pga att ingen orkat kolla upp honom trots tips tidigare.
Jag känner sån ilska och ett sådan hat mot den mannen,att jag glatt skulle trycka på knappen som sänder honom in i evigheten om jag kunde.
Du måste tillåta dig att känna ilska ,hat och äckel mitt i alla saknad....fullt förståeligt.
Det han har gjort dig och andra är värt ett dallrande hat och hela landet dallrar,så om jag hade varit AE så hade jag nog....vandrat vidare av egen vilja!
AE...var förnuftig nu o kila iväg
Skicka en kommentar