Nu är en tioårig flicka i Svenljunga försvunnen. Det drar upp alla känslor från när Engla var försvunnen

Nu är en tioårig flicka i Svenljunga försvunnen.
Det drar upp alla känslor från när Engla var försvunnen

Hon behöver ju bli hittad viken än orsaken är att hon är borta kidnappad, försvunnen av egen vilja eller gått vilse..

Om vi kunde få alla att leta i sina närområden så vore det viktigt.
Tänker om alla vuxna i Sverige tog ca 30 minuter att leta runt sig.
Det är svårt att ta till sig att en sådan tragedi är på riktigt men tyvärr så är dom det och det kan hända vem som helst av oss när som helst.
Om alla i HELA Sverige går ut och letar så är chansen mycket större att man snarast hittar henne om hon ha kommit vilse eller är kidnappad om hon inte är det så är det bättre att ha gjort något än tvärt om.

När Engla försvann så bad vi om hjälp från allmänheten många kom o hjälpte oss att leta o ville ställa upp med bakning och allt annat som var fantastiskt och gjorde det mörkaste till något som även visade en ljus sida.
En lärdom vara att tyvärr så kan dom flesta inte ta till sig att den försvunna kan finnas i deras närhet.
Även frustrationen av att inte få veta något om den inre spaningen man är helt beroende av polisernas välvilja och i början får man bara höra att dom utgår från att hon gått vilse eller efter statistiken att någon nära anhörig är inblanda i försvinnandet.
När jag började åka omkring och leta några mil bort så vart byborna där förvånade och tyckte att hon inte kunde vara så långt bort från Stjärnsund...Engla hittades Pga erkännande ca 6 mil bort , kroppen låg helt synlig på en öppen plats i slutet av en skogs väg, där den med största sannolikhet hittat direkt man tagit den väggen .
minna tankar går till familjen och flickan, hoppas på ett lyckligt slut.
frid o kärlek carina mamma till Engla

REHABILITERING SPECIAL ANPASSAD FÖR MIG.

Ja ha, dagen till ära så fick jag ett brev av försäkringskassan, förut fick jag bara 75 % sjukpenning pga att jag skrev boken nu får jag bara 75% för att jag var med i svt stor forum programmet. trött jag blir!läkarna sjukskriver mig 100%.
Den enda rehabiliteringen dom kan erbjuda är samtal hos vuxenpsyke eller jobb träning.
Jag jobbar hela tiden med mig själv för att orka att gå vidare i livet, varje dag får jag fokusera o påminna mig om varför jag vill leva. Bearbeta smärtan o saknaden rädslor och kroppsliga signaler om att det är krisläge fast det inte är det.
Att skriva och prata är en stor del av min egen rehabilitering men den biten blir jag straffad för ,så jag undrar hur ska jag någonsin komma i balans ,när försäkrings kassan motverkar den bästa rehabiliteringen, samtidigt som dom inte har något att erbjuda? Det hade varit bättre om dom satt mig i fängelse då hade jag fått mat städat pengar personal som hjälper till med allt krångel och REHABILITERING SPECIAL ANPASSAD FÖR MIG.

Söker jobb

Söker jobb
Sorgen och saknaden är stor o stark rent av djävlig, känner mig ändå redo att hitta en ny sysselsättning.
Nu väntar jag på vad som ligger i min väg, vilka nya utmaningar som väntar mig ?. Vet att jag behöver ett stimulerande arbete med möjlighet att lära mig nya saker så jag kan utvecklas. Jag tycker om att arbeta fritt med eget ansvar och vad jag än gör så gör jag det hel hjärtat.
Hmm va kan det bli? ja egentligen vad som helst ...

frid o kärlek carina

Vem är jag nu?

Ny dag samma ångest och smärta. vet inte vad jag ska göra av mitt liv som jag tyvärr måste fortsätta leva efter som jag vill fortsätta finnas för Sol. vad ska jag jobba med? orkar jag jobba?. Jag måste göra något men vet inte vad? jag är inte samma människa längre så jag har inte samma förmåga o kompetens att jobba med samma som jag gjorde för.
Det är förvirade att vara 40 år och inte veta vem man är längre! . Det känns som jag måste börja om från början att lära känna mig själv.
Det kan hända att det är samma för alla som förlorar ett barn det vet jag inget om men jag anar att det finns många likheter i traumat att förlora ett barn hur det än gått till.Det är inte bara att bearbeta sorg o saknad det är så mycket mer.

mening ur meningslösheten!

Hej alla vänner som jag känner och inte ännu lärt känna!
Hur står det till där ute, orkar ni ta in allt som händer ,orkar ni fundera på vad som är viktigt?.orkar ni engagerar er i era liv? Är ni som levande döda? eller är ni levande i livet?
Jag behöver nog landa men orkar inte ta det lugnt för då blir ångesten för ohanterlig! Tur att jag mitt i eländet har fått möjligheten att engagera mig i sånt som nu har blivit det viktiga för mig som min familj, brottsoffer o brottslingar och allt där emellan!Det gör att jag kan skapa mening ur meningslösheten och fortfarande känna mig levande fast med en längtan att vakna upp ur en mardröm.

I dag! I morgon vet man inte!

Det finns dom som tycker att jag är stark .Dom som tycker att jag borde ta det lugnare och inte uttala mig pga att jag kanske ångrar mig eller ändrar mig.Dom som säger att det är sorge bearbetning mm.
Jag har varit öppen för att alla alternativen kan vara rätt och antagligen är rätt i olika situationer.
Men det med att jag ska vara försiktig för att jag kanske ångrar eller ändrar mig känns lite malplacerat med tanke på att jag är en person som tycker att det är ok att ändra sig när det man tyckte inte längre stämmer med vad man känner eller vet så ändrar man sig inget ont med det ,bara ett sätt att leva i sanning mot sig själv och inte komplicera det som är i stunden.
Jag har upptäckt att en del av att jag gör mig hörd ,tycker ,tänker i media på föredrag besöket hos Beatris Ask mm Hjälper mig att hitta till den personlighet jag var innan mardrömmen började.Det är den del av mig själv som jag känner igen från för, för mycket av mitt känslo liv kan jag inte känna igen,jag har blivit förändrad men det känns bra att det fortfarande finns delar av mig själv som jag känner igen.
I bland får jag tillbaks den gamla Carina och livs lusten ,framtidsplaner,engagemang för människor och värden sprider sig i systemet, sen pang så slår mörkret till Sorgen över Engla och smärtan hon fått utstå och jag vill ingen ting en känsla av borderline, Depression jaa så är det nu.

Kommentarer jag gett

För mig är det fängelse straff som ska vara straffet för Anders, tyvärr tror jag att det är för sent med vård som kan göra att han inte faller tillbaks i liknande brott.

För mig är det jävligt viktigt med rätt diagnos för om Anders fått det från början med tvångs vård så hade Engla levt i dag!
Jag kan faktiskt tycka synd om anders för att inte samhället ställde upp och utredde honom och gav honom den tvångsvård han behövde vid dom första våldtäkterna.Och nu är det försent!
Jag kan faktiskt se en människa som blivit Ond av att inte fått rätt hjälp när kriminalvården borde ha set utrett och hjälpt han för länge sedan! Varför har människor diagnoser, jo för att få rätt hjälp eller för att förstå sig själva.
Och den hjälpen ska alla ha inte bara snälla människor!

den 10 augusti 2008 07:35

mamma sa...

Kom ihåg att den betydelse fullaste diagnosen jag gav är narcissism i kombination med flera andra.

den 10 augusti 2008 07:40

mamma sa...

Det är även så att jag har inga krav på mig att vara korrekt eller sann jag kan ljuga prata skit säga lika tokiga saker som vem som helst ,jag är inte juridisk eller offentlig person!
Prisis som Anders i rättssalen så hade inte han eller jag lovat att tala klokt eller sanning!

den 10 augusti 2008 07:47