sorrge bearbetning ?

Känner för att dela med mig lite av hur jag mår känns som om jag börjar att få lite grep om det nu och igår var jag ute på nätet och sökte efter nätverk för dom med döda barn. Det kanske är dax att börja hitta redskap för att börja bearbeta smärtan även om det ger en skuld känsla att över huvud taget försöka minska den.
Det är tufft jag har en inre stress hela tiden det känns som om det kokar inombords och jag är osäker på om jag ska koka över.Försöker att hantera det med att aktivera mig med frågor som har någon betydelse för mig ,att vara mamma till min fantastiska dotter Sol 12 år,att vårda min relation till den underbara mannen i mitt liv,sånt som har med Englas död att göra som rättsväsendet, media mm.Jag känner inte igen mig själv jag har alltid jobbat snabbt och oftast mer än heltid, man kan säga att jag har varit en som till 101 % gör det jag tagit på mig,nu orkar jag inte med mer än några % av min gamla kapacitet, livs glädjen och känsla av lycka är för det mesta som bort blåst och ångest gnager i från botten av min själ.Inte konstigt säger dom flesta helt normalt säger psykologen.Intellektuellt kan jag förstå det och funderar mycket på om det är så här det kommer att kännas resten av mitt liv. Får fortfarande känslan av att jag snart ska vakna upp ur mardrömmen krama om Engla och säga allt är bra.
Drömmer om att bli satt på en ödde ö, där jag inte kan göra annat än att överleva där inga andra tankar och känslor har plats.jag vet att det inte finns någon plats där tankar o känslor är helt satt på undantag men vist vore det skönt.