tisdag 11 augusti 2009

Hej

Hej alla
Jag är inte in så ofta på bloggen så förvänta er inga snabba svar eller publiceringar av er kommentarer.
Nu kan ni läsa en artikel på Newsmill ang föräldra rollen som jag skrivit.
Har det tungt oftast trött o deprimerad och utan livs gnista, men ibland hittar jag hem till mig själv och försöker att aktivera mig med lite debatter i sånt som jag tycker är viktigt.Ett sätt att vara lite av mitt gamla jag.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Hej kära mamma!
Jag får dina feeds och läser dom med glädje o sorg. I slutet av juli
var jag och min man till Stjärnsund för att lägga en blomma på Englas grav. Vi hade tyvär lite svårt att hitta den, nu undrar jag om det var stenen i minneslunden?
Vi har haft en stuga i Kallbäck där vi tillbringat några härliga år, både sommar o vinter. Sedan händer detta ofattbara i denna idyll!!
Önskar dig allt gott....Kram Tuula.

Anonym sa...

Läste på Newsmill, bra skrivet och så måste jag ge dig en komplimang för att du blev så snygg på bilden.

Anonym sa...

Har Englas biologiska pappa klarat sorgen efter eran dotter lika bra som du har? Han tycks vara helt bortglömd i denna sorgeprocess. Han måste vara stolt att ha fått två fina barn med en sån otrolig kvinna som dig, inte många föräldrar hade orkat kämpa så som du gör.

Måtte ni en gång få känna frid, kram.

(Den riktiga) Lilltösen Linda sa...

Till Carina

VARNING - Det är någon annan som har skrivit en kommentar i mitt namn. Vet inte om den skrivit fler kommentarer i mitt namn. Så tro inte alltid att det är jag som har skrivit det som står i mitt namn. Det kanske är någon som vill hämnas för att jag försvarar dig? Hur ska du nu kunna veta vad jag egentligen har skrivit eller inte skrivit?

Jonken sa...

Du är moderat va?

Anonym sa...

Vill du veta en sak? Jag tycker du är vidrig. Exploaterar sin dotters död för sin egen vinning. Du är nästan värre än Anders Eklund. Han är ju åtminstone psykiskt störd.

Anonym sa...

Du är så duktig Carina som klarar av att hålla dig ovanför ytan. Jag tror inte att jag hade klarat av det. Vilken tur att Sol har en mamma som dig.

Skogens drottning sa...

Jo jag förstår att det är tufft att "komma igen", men du jobbar ju med det - det är väl så got som något!

Nu ska jag in på Newsmill och läsa en artikel har jag tänkt!

Ha det gott!

Anonym sa...

Om jag kunde ge dig styrka, så skulle jag. Istället är det du som ger mig och så många andra styrka genom att dela med det så mycket som du gör. Det enda som jag kan göra är att skriva på din blogg och det känns så fjuttigt. Hoppas att du finner en väg upp igen så du kan stå på stadig "mark" och titta på världen och le.
/Titti

susanne sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
mamma sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
mamma sa...

Till anonym som tycker att jag är vidrig ,vad skulle jag ha för vinning av detta kan du se någon vinning av att bli in slängd i den värsta av mardrömmar? tror du att jag får pengar för något eller mår bra av något i detta?
fundera lite på det, men vist tyck va du vill det är nog du som mår sämst av det hur som helst.

mamma sa...

Lind det var tråkigt att någon skriver i ditt namn.

mamma sa...

jag vet inte hur Englas bio pappa har tagit sorgen vi har inte så mycket kontakt och vi har inte bott i hop efter att Engla föddes.
Ärligt talat så har jag inte klarat av sorgen bra!(fast jag tror inte att någon klarar sorgen efter ett barn på ett bra sätt)

Lilltösen Linda sa...

Klart att du inte har klarat det bra!

Hur kan en del tro sig veta att Carina klarat det bra? Vad vet ni om det?

Caroline sa...

Sorgen efter sitt barn kan man aldrig komma över. Man lever med den varje dag, men med tiden blir den mindre synlig. Man lär sig att hantera den sorgen man känner. Men man kommer aldrig att glömma sitt älskade barn. Vart man än befinner sig så kommer man att tänka på sitt barn. Vad man än gör så tänker man på sitt älskade barn. Man kan inte glöma och man slutar aldrig att älska sitt barn. Om man fick välja så sklulle man själv ha varit där i stället för sitt barn. Man kan aldrig tro att man ska överleva sitt barn. Vad som än händer så tror man att man ska dö före sitt barn. Jag känner med dig sorgen som finns inom dig. att förlora att älskade barn är inte lätt och jag hoppas oc tror att du en dag kommer att minnas alla saker som ni gjorde tillsammans utan att gråta utan att känna glädje över vilken fin människa hon var.

Anonym sa...

Carina, i mina ögon är du fantastisk, en godhjärtad människa som jag tror att många i din sits finner stöd hos. Kram

Anonym sa...

Carina,jag kan inte känna din smärta men jag lider med dig.
Kramar

Anonym sa...

Jag tycker så fruktansvärt synd om Engla. Allra mest om storasystern. Men jag känner ingen som helst empati för dig "Englas mamma". Att du livesänder din dottersbegravning, skriver en bok och ställer upp på all möjlig skit för att du ska tjäna in pengar. det är så fruktansvärt hemskt och osmakligt. antar att jag inte är den första eller sista som tycker såhär

Anonym sa...

Men förhoppningsvis så klarar du av dessa otrevliga kommentarer bra! Hoppas verkligen att du kan skaka av dig dem och glömma dem genast, för det är inte friska människor som skriver så till en mamma som har mist ett barn! Detta är ditt sätt att försöka gå vidare i sorgen. Kan du inte få göra det utan att vissa ska haka upp sig på hur du hanterar din sorg. Olika människor bearbetar olika! Stå på dig och vänd ryggen åt negativa människor. Du behöver inte dem!

Kram!

mamma sa...

Har inga problem med att klara av elaka kommentarer om mig.
Det märks så tydligt att dom som skriver inte har någon koll på min verklighet.
Jag lever i min verklighet och är stolt för dom beslut jag tagit ang begravningen att skriva blogg och delta i samhäls debatten.
frid o kärlek carina