lördag 6 september 2008

besviken

Jag är så besviken på hur det fungerar med rättsväsendet .
Jag pratade med justitsie kansler(tror jag det heter) Göran Lambert i går för att få klarhet i hur det får fungera.
Jag kan inte smälta hur det fungerar med rätts processen.
Jag vill veta så mycket som möjligt om vad som hänt med Engla vad hon har fått gå igenom ,det är något jag behöver veta för att få lite lugnare i huvudet, en viktig pussel bit i sorge bearbetningen .
Men det är inget som samhället är intresserad av att i största möjliga mån ta reda på .Den uppgift som åklagaren har är endast att få tillräckligt med material för fällande dom, sanningen är inte det som man lägger vikt på. Det hade varit så enkelt att kommit närmare sanningen. Jag har skickat in en anmälan till jk om vad jag tycker att åklagaren borde ha frågat om, det finns många frågor som inte blivit ställda enkla frågor som kunnat gjort att vi fått kommit en bit närmare vad som egentligen hände dom 18 min AE misshandlade, förgrep sig och mördade min dotter.
Men det är inget åklagaren ska undersöka utan endast få material nog till en fällande dom, för det grövsta brottet mord. Göran Lambert jk säger att det är så det ska fungera och att det är bra, han tror även att svenska folket vet och vill att det är så här det ska fungera, han sa till och med att han tycker att vi inta ska peta så mycket i sanningen det är inte samhällets jobb!
Domen är till för att den skyldiga ska få plikta och inte vara farlig för samhället på ett tag.
Så är det om jag uppfattat rätt .
Jag önskade att domen var till för att brottsoffren skulle få hjälp att få veta så nära det går om vad som hänt och få känna hjälp och stöd från samhället och att vi alla får ett så säkert samhälle som möjligt att vistas i . Men så är inte lagen skriven.
Jag kommer så småning om att publicera alla dom olika frågeställningarna jag tycker att åklagaren borde ha ställt men nu vågar jag inte pga att jag vill ha så mycket sekretets i utredningen som möjligt för att skydda Englas syster och nära vänner släkt mm. Tyvärr är det så att det blir för hårda slag att läsa ingående detaljer för ex barnen och det är inget media tar hänsyn till när dom skriver.hade media visat hänsyn och inte gått ut med så ingående detaljer om mordet och inte visat upp AE under förhören när han berättar om hur han mördat Engla så hade jag gärna varit utan sekretessen.Faktum är att jag så åt åklagaren före rätte gången att vi struntar i sekretessen det kommer ändå att läcka ut. Men han bad mig att vi skulle ha förhören under sekretes för att Ae skulle kunna känna sig trygg nog att berätta sin vertion.Det är ett godtagbart argument för mig för vem kan sitta och överhuvud taget känna sig trygg och berätta ingående detaljer om ett brott man har begått med 40 journalister stirrande på en? vad är det för psykologi?
Media fungerar nu som dokusåpa producenter av rättegångar,krig och katastrofer.Det skulle kunna ha varit bra och viktigt om man kunnat hålla sig till humanitet och respekt för anhöriga och inte minst alla barn i Sverige som varit så otroligt engagerade det skulle kunnat rapporterat på ett sätt som även respekterade hur dom kan ta emot information.

Begravningen är bevis för att det går att raportera om hemska saker på ett respekt fult sätt.Jag är mycket glad över att vi fick sända den och ge Engla och alla engagerade ett fint ljust minne att bära med sig i denna mardrömm.När allt känns helt svart så tittar jag på den och får tillbaks en gnutta ljus.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Hej.
Vet av erfarenhet att det är VÄLDIGT viktigt för att kunna bearbeta och hitta ett sätt att leva efter en sån här sak,att få veta ALLT!
Kan tyckas konstigt i andras öron,att man skall besparas hemska detaljer.MEN om man INTE vet så gör man inget annat än tänker på HUR allt gick till,vad dom hann tänka,hur dom kände.Man vill dela sin älskades sista sekunder...det värsta har ju hänt..Livet kan ändå inte bli värre.Livet efter en sån här sak blir ett livslångt pusslande.Varje pusselbit är viktig.Jag önskar dej all lycka på denna kämpiga väg.....Tiden läker inte alla sår,men du får till slut ett liv där det hemska kan gå paralellt med ditt nya liv,skratt,glädje och lycka.Konstigt är det,men livet är KONSTIGT!Kram

Anonym sa...

Jag tycker så synd om Dig, om hela Din familj. Jag hoppas AE får det straff han förtjänar. Ibland när jag tänker på det här sjuka som den här ursäkta mig, idioten har gjort mot Din familj. Då blir jag så förbannad, i sådana fall som detta borde vi använda oss av dödsstraff, tortyr helst.

Anonym sa...

Jag undrar om du sparar alla brev du får?

Anonym sa...

Jag har sparat alla brev.
frid o kärlek Carina

Anonym sa...

Hej bäbbin!
Lycka till i din kamp!
Jag tänker på dig och din familj och hoppas att det kommer reda upp sig för er!
Ha det gott!

Suzesan sa...

Bra skrivet.
Jag tänker på hur det skulle vara att råka ut för samma som du/ni har gjort. Jag försöker allt vad jag orkar att ta in hur det skulle vara för mig. Det går inte att förstå.

Du är så stark Carina Englas mamma.
Vet du vad. När jag tänker på det så går det inte att förstå.. inte att ta in. Jag rynkar pannan när jag försöker tänka på det och så rinner tårarna. Jag vet bara att jag hade blivit galen. Jag försöker tänka om jag hade velat veta detaljer och det är nog så. Jag skulle göra samma som du precis likadant ...förutom att jag hade inte varit så stark.
Jag skulle vilja veta varenda sekund av händelsen.
Men sen hade jag inte kunnat hantera mig själv. Jag fungerar så att gärningsmannen hade då helst fått gå upp i rök... för jag hade inte släppt en sån ur sikte en endaste sekund i resten av ..dets.. liv.
Man får kämpa ...för det AE gjort driver ur de ondaste tankar om vad man vill att han ska få utsättas för. Hemska saker. Han har förbrukat all rätt till att få vara i frihet bland oss andra.
Var stark kämpa på. Känns konstigt att skriva VAR Stark för alla ord känns konsiga att ge stöd och råd med, när nån gått igenom nåt så vidrigt.
De blir ekande tomma på nåt vis. men jag hoppas det hjälper lite iallafall...jag lovar i min känsla när jag skriver så skickar jag mycket värme och omtanke. Från en mamma till en annan mamma.
Kramar
Susanne

Anonym sa...

Finner ej ord till att skänka tröst och beundrar dig för din styrka....Sänder styrka och kärlek till dig och familjen.

Mamma till tre tjejer sa...

Men menar du att du inte fått alla detaljer om hur det gick till!
Tvingades inte han att berätta i rättegången om allt han gjorde från början till slut!
Då fattar jag ingeting.....måste man inte svara på alla frågor,och man ska kunna fälla någon så måste man ju veta exakt....precis som att ni vet att det hela tog 18 minuter...så måste man väl få veta ...vad var det som tog 18 minuter,och om man som förälder vill veta det..så har man alla rättigeter att få reda på det om man så ska dra ut naglarna på honom!
För övrigt har Sverige en misserabel psykvård och jag tror inte han är sjuk på det viset.....ha vet att han gjort fel,han kan fälla lite krokodiltårar och t.o.m få ur sig förlåt..precis som om någon nu skulle kunna förlåta dessa handlingar....!
Fängelse på livstid som väl är 12 år eller något....permissioner så fort det går och frigivning efter halva tiden.....
Hamnar han på Psyk så kommer han att manipulera sig ut därifrån inom tre år...han visar ju ånger(friskhetstecken)och det är stort plus i den särskilda utskrivningsenheten!
Kram

mamma sa...

Det är bara vittnena som svär att berätta sanningen, på Anders eklund finns inga krav, han berättar vad han vill och det är ju förståeligt för mig för sanning är inget man kan tvinga någon till ,men jag tycker att man borde kräva av åklagarna att försöka få fram sanningen men det är inte deras jobb bara att få fram bevis nog för det grövsta brottet som för Englas del är mord enligt lagen.Dom 18 minuterna har jag räknat fram det är enkel matematik om man har uppgifterna men det är inte viktigt för att fastställa mord att strypa någon tar bara 30 sekunder resterande tid och vad som hänt då är inte av vikt för lagen! även om han har en fruktansvärd historia där så handlar det bara om ca 5 minuter fast dom har inte gjort någon restruktion på tiden så det är inget som är fastställt.

Mamma till tre tjejer sa...

Trodde inte jag kunde bli mera upprörd av vad som hände med Engla....det kunde jag!!!!!
Behöver inte den åtalde svära att tala sanning...det var nog det värsta jag hört...eller nej det var det inte...som sagt!
Men att han inte behöver redogöra..inte ens för dig..vad han har gjort med ditt kött och blod,som du har fött och uppfostrat,som du har försökt rusta och förbereda för ett liv och som han på 30 sekunder satte stopp för.
Du vet nästan varenda steg i hela hennes liv och nu ska du inte få reda på hur hennes slut såg ut....folk dök ner till Estonia för att försöka se vilket däck deras anhöriga varit på,Föräldrar vallfärdade till Backaplan på Hisingen för att se vart deras barn hittades och hur dom satt,låg osv....det är viktigt för att gå vidare...och man brukar säga att fantasin är alltid värre än verkligheten,människan går ju alltid in i ett chocktillstånd som fungerar som en slags bedövning när det händer fsansfulla saker och jag tror och hoppas att lilla Engla var helt avstängd pga skräck...hjärnan tar helt enkelt inte in vad som händer........men du har all rätt att pressa sanningen ur den där barnamördaren!
´Jag lider med dig varenda dag och förstår att det nästan är värre nu när det börjar lägga sig för omgivningen,det är då man behöver folk som mest,för det är då tankarna kommer och den stora tomheten....tack gode gud för att han gav dig en dotter till!!!

denise sa...

Hej!
Först av allt vill jag bara skriva att jag tänker på dig och din familj väldigt ofta. Jag önskar att det fanns några ord tillräckligt magiska och vackra som jag skulle kunna skriva som skulle linda in er smärta i bomull och göra så att den blev mindre. Men det finns inga sånna fantastiska ord och ingenting jag säger kan göra det som hänt ogjort.

Jag har just hittat till din blogg och inte kunnat läsa allt du skrivit, så jag hoppas inte att jag kliver på någon tå eller så. Det är inte min mening, jag vill bara skriva några rader.
När jag hörde att en liten flicka försvunnit ville jag vara med och hjälpa till, jag ville leta och jag önskade så innerligt att jag kunde hjälpa till. Men min mamma sa nej, det finns andra som gör det, du måste vara i skolan osvosv. Visst fanns det andra som hjälpte till, men tänk om alla skulle tänkt som min mamma? Tack gode gud var det inte alla som gjorde det.
Sen när den hemska nyheten spritt sig till mina öron tog jag som lite av mitt ansvar att skriva om engla i min blogg, vilket du kan få läsa om du skulle vilja. och sedan bestämde jag och ett antal vänner att tända ljus och skänka dig våre innersta böner. Jag hade så gärna velat vara på begravningen men nej. Det fick jag inte heller för min mamma. Men det jag vill säga helt enkelt är att jag tänker på dig, familjen och Engla väldigt ofta!
Jag hoppas att du + familj har det bra trots det som hänt. Och jag hoppas att du bearbetar din sorg på dina sätt och inte bryr dig om vad andra tycker om det! Kram!