torsdag 13 november 2008

I dag! I morgon vet man inte!

Det finns dom som tycker att jag är stark .Dom som tycker att jag borde ta det lugnare och inte uttala mig pga att jag kanske ångrar mig eller ändrar mig.Dom som säger att det är sorge bearbetning mm.
Jag har varit öppen för att alla alternativen kan vara rätt och antagligen är rätt i olika situationer.
Men det med att jag ska vara försiktig för att jag kanske ångrar eller ändrar mig känns lite malplacerat med tanke på att jag är en person som tycker att det är ok att ändra sig när det man tyckte inte längre stämmer med vad man känner eller vet så ändrar man sig inget ont med det ,bara ett sätt att leva i sanning mot sig själv och inte komplicera det som är i stunden.
Jag har upptäckt att en del av att jag gör mig hörd ,tycker ,tänker i media på föredrag besöket hos Beatris Ask mm Hjälper mig att hitta till den personlighet jag var innan mardrömmen började.Det är den del av mig själv som jag känner igen från för, för mycket av mitt känslo liv kan jag inte känna igen,jag har blivit förändrad men det känns bra att det fortfarande finns delar av mig själv som jag känner igen.
I bland får jag tillbaks den gamla Carina och livs lusten ,framtidsplaner,engagemang för människor och värden sprider sig i systemet, sen pang så slår mörkret till Sorgen över Engla och smärtan hon fått utstå och jag vill ingen ting en känsla av borderline, Depression jaa så är det nu.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Ångra aldrig något som du gör! Om det känns rätt för dej så är det ju det rätta.

Ditt sätt att vara utstrålar ärlighet. Både mot andra och dej själv.

Vi är många som kan ta lärdom av det du förmedlar här. Kanske är det så att man allt för ofta är trångsynt och vägrar ge upp sin åsikt bara av ren och skär tjurighet.

Man vill inte ändra på det man först har sagt. Men precis som du säger. Förutsättningarna kanske ändras under tidens gång.

Det är så intressant att följa dina ord och tankar här. Jag tycker att du lär mej något varje gång jag kikar in här och läser dina inlägg.

Jag förstår att inget är självklart i ditt liv. Varje dag är fylld av en ofattbar kamp på ett eller annat sätt. Kan inte annat än känna djup beundran och sympati för dej som människa.

All styrka till dej att orka fortsätta med dom saker du brinner för.

Varma kramar

Monika

Suzesan sa...

Hej Hallau Carina Englas mamma.
Kämpa på på ditt vis.

Bra svarat på den hemska negativa elaka kommentaren i förra inlägget. Usch vad hemska kommentarer du måste tampas med mitt i alltihop.
När du möter såna... gör du bra. Då gör du nåt som är bra. Det är nästan endast då de dyker. De elaka. Alltså det känns som "mina ögon ska ramla ur" när jag läser vad såna däringa skriver.
Ta energi "ur det elaka.. de som skriver" och ta det som en sporre att kämpa än mera.. för det du tror på!!! Läs dem inte om inte tvunget måste.

Ta en dag i taget. Imorgon är en annan dag.
Samla energi och njut av dagarna då du hittar gamla Carina. Tänk inget utan låt bara dagen flyta. Känner du dig lite glad nån dag nån timme så tillåt dig var det. Så har du kanske lite mer styrka när du "rasar" de dagarna när sorgen tar tag i dig. Det har någon lärt mig ..så jag lär det vidare. Kanske det hjälper. Hoppas det.
Omtankar och kramar
/Susanne Mamma medmänniska

Helena sa...

Vad säger man Carina ? Inga ord räcker till för att visa hur väl vi vill, vi som skriver här. Vet bara, ha i din tanke; att vi tänker på dej och känner med dej.
Den dagen du behöver få skratta och bara vara Carina så har du dina vänner att luta dej mot. En vacker dag kanske du vill öppna din värld och släppa in nya vänner, då har du fler av oss genom denna blogg. Kram från Göteborg

Karin sa...

jag kan inte ens tänka mig hur du har det. men jag tänker på dig...

Christina sa...

Hej Carina!

Du satte ord på något som jag är också till 100%. Du skrev: "med tanke på att jag är en person som tycker att det är ok att ändra sig när det man tyckte inte längre stämmer med vad man känner eller vet så ändrar man sig inget ont med det ,bara ett sätt att leva i sanning mot sig själv och inte komplicera det som är i stunden."

Det är jobbigt att vara så egentligen för folk hänger inte med i svängarna och många blir helt ställda när man kanske plötsligt har ändrat uppfattning om något!
Det är dock sannast mot sig själv eftersom man är flexibel i sitt tänkande!

Skönt att du har börjat våga närma dig dina egna känslor......även om det är tufft så är det ett måste när chocken har börjat lägga sig!

Titta gärna in på min blogg.
Skulle vilja ha mer kontakt med dig.
Vi gick friskvårdsutbildningen tillsammans i Falun.

Häsningar Christina
www.metrobloggen.se/chrisblogg

Anonym sa...

Jag ville bara skriva att jag tänker på dej. Du verkar vara en fantastisk människa.
Känns inte bra att dagligen vara här o läsa i din blogg, och inte skriva nåt, men....
Tänker på dej och din familj. Orkar och kan inte säga mkt mer. Kram till söta Englas mamms.

Anonym sa...

Du skriver så klokt! befriande ord, visst är det ju så att man ju inte är sämre än att man kan ändra sig :) det som är en sanning i dag kanske inte är det i morgon, det är så mycket som kan hända som gör att känslorna förändras och med det också våra åsikter. Allt Gott / Eva

Marie-anne Thörnström sa...

Kära Carina. Först vill jag av hela mitt hjärta beklaga din stora sorg. Att mista ett barn är den värsta mardröm som en förälder kan gå igenom, och sen att någon annan tar barnets liv på detta fruktansvärda sättet. Ja som många andra så finner jag inga ord för denna onda människa.

Att göra som man själv känner i ens sorg , för det som är viktigt är att känns det rätt som du gör för dig, så gör det. Det är ditt barn som är borta och det är din sorg som du skall leva med resten av ditt liv.

Jag miste själv min tjugo åriga son för 6 år sedan. Den smärta och ångest som jag kände, ja den kan bara en förälder som själv mist sitt barn förstå. Jag var mycket ute i media. Tv, radio, tidningar för jag ville berätta min historia och försöka få folk att förstå lite av det helvetet jag levde i. Månmga människor tyckte jag skulle gå vidare och glömma.
Herre Gud man glömmer aldrig sitt älskade barn.
Det har gått sex år sedan jag miste Marcus, och jag lär mig varje dag att leva med sorgen och saknaden. Och min tro på att våra barn finns på en skön plats som jag kallar änglarnas stad, och väntar på oss tills vi tar vårt sista andetag på jorden, Får mig att sträva fram åt i detta liv som blev mitt. En varm kram till dig Carina från Marie-anne mamma till Marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad

http://www.tillminneavmarcus.dinstudio.se/