tisdag 28 oktober 2008

I morgon kvällsöppet på tv4!

Detta har jag tagit från tv4s hemsida!
Jag tycker att frågeställningen är intressant och viktig därför ställer jag upp!


Kvällsöppet med Ekdal
Onsdag 29 oktober 2008 22:40

Kvällsöppet med Ekdal ställer frågan, Hur offentlig kan en privat familjetragedi bli? Programmet handlar om ett ökat fokus på anhöriga i uppmärksammade kriminalfall.
Anhöriga skriver öppna brev, ställer upp på intervjuer och blir själva några av huvudaktörerna i tidningar och TV. Frågan är om medierna går för nära i sin jakt på känslomässigt godis.

Varför söker anhöriga tröst i offentligheten? Kan en drabbad anhörig verkligen se konsekvensen av att ställa upp i medierna? Påverkas själva rättsprocessen av ett fokus på brottsoffret som också demoniserar brottslingen?

I Kvällsöppet medverkar anhöriga i tre mycket uppmärksammade fall: Tony Hron, pappa till John Hron som brutalt dödades av jämnåriga 1995, 10-åriga Englas mamma Carina Högberg samt mamman och morfadern från de uppmärksammade Arbogamorden, Emma och Roland Jangestig.

9 kommentarer:

Nanne sa...

Jag är inte mycket för media. Jag har mina vänner på nätet och vänner runt omkring mig här hemma som jag hellre delar min sorg med. Det räcker för mig. Att synas i TV och tidningar, höras i radio etc skulle inte ge mig någonting. Jag var med en gång och det var på TV:s Efterlyst och det p.g.a att min dotter Rosie blev bortglömd då alla andra mord blev så mycket större och syntes/hördes mer. Rosie får inte glömmas bort och blir det inte heller tack vare dom på Efterlyst som lyft fram henne mer, både via programmet som de sände och från deras hemsida där de länkar till hennes minnessida. Det räcker för oss anhöriga. Sen får de som vill ta del av det.
Alla är vi olika och sörjer olika.Jag har mitt sätt och du ditt och de andra sitt sätt. Inget är rätt eller fel. Man ska göra det som känns bäst för en själv.

Ha en fin dag och sköt om dig!
kram

idakettil sa...

Kämpa på!!!! Bra blogg..... Hade bra Kram Ida och Wilma.

mamma sa...

Hej Nanne
Du har så rätt i att vi är olika och hanterar omständigheterna olika,men ändå går vi igenom en liknande mardröm och jag vet inte om sorgen skiljer sig, det är inte sorgen som är det viktiga för mig att dela med mig av jag vet inte ens om det är möjligt att dela den med någon som inte varit med om liknande mardröm.Men för mig är det viktigt att vissa att det finns människor bakom varje brott, människor som får ta smällarna av vad som har hänt det är inte bara brottslingen som får ett straff utan även vi anhöriga får ett livs tids straff. för mig har det blivit mycket media pga att jag alltid har varit en person som velat säga vad jag tycker och debatter sådant som jag tycker är fel och inte fungerar och för mig har inte något fungerat på ett vettigt sätt.Jag ser en massa luckor i lagen,rättsväsendet,kriminalvården,sosialen,bup mm
frid o kärlek Carina

Bella sa...

Äntligen så diskuterar man någonting intressant... Jag tycker du är stark, en förebild! STÅ PÅ DIG, jag ser upp till dig, önskar jag var lika stark när jag förlorade närstående för ett tag sen. Jag håller med dig, njuter av att läsa din blogg...

Ska själv bli journalist, men aldrig på en "oseriös tidning" som tillhör skvallerpressen, de har ju ingen respekt för någon egentligen. Som sagt, stå på dig!

Anonym sa...

Jag köper inte riktigt er ansökan till HD, ni har fått mer betalt per person är vad som är genomsnittligt för en mördad familjemedlem. Varför skulle ni ha mer än andra? Vem säger att lidandet för någon går över efter 2 år? Det är dessutom staten som kommer få gå in och betala er det vill säga mina skattepengar! Nä fy, girighet när den är som värst. Anders har fått en korrekt dom och ändå gnäller ni. Ska ni inte vara glada att rätt person är dömd för mordet på er familjemedlem? Varför älta detta vidare? Vem hjälper det? Försökte formulera detta så korrekt som möjligt för att du inte ska ta illa upp. Hoppas verkligen du förstår min poäng.

mamma sa...

Jag förstår din reaktion angående överklagande av schablon beloppet!
Det framställs som om pengarna är det viktiga,men 75 000 eller 200 000 vad spelar det för roll? ingen i mina ögon, pengar är inte det som är eller har varit problemet i mitt liv. Det är begreppet av att ge ut ett belopp och säga att det ska spegla vårat lidande, några timmar i månaden i två år är det beräknat på. för mig känns det som ett hån .vi är livs tids dömda!
ska samhället överhuvudtaget räkna ut vad mitt lidande är värt ska det vara en relevans i förklaring.
Jag skulle hellre ha ersättning för inkomstförlust, ha rätts hjälp hela vägen ,som det är nu får jag inte hjälp med överklagan mot polisen jag har inte heller en själv klar rätt till att få hd rätts kostnad bet , det kan jag få stå för själv så är lagen skriven. (nu har jag en snäll advokat som inte tar bet för sitt jobb ang överklagan)
Frid o Kärlek Carina

mamma sa...

Det var en sak till när det gäller överklagen av schablon beloppet.
Det finns dom som jobbar professionellt med dom här frågorna i sitt arbete har på pekat hur viktigt det är för rätts samhället att jag överklagar för att få fram mer relevans i frågan! även Eklyke som dömde ut beloppet har get uttryck för det.

Nanne sa...

Vad intressant kursgårds-hemsida!Jag har alltid undrat vad det var för kursgår du hade.
Jag skrev kanske luddigt i min förra kommentar, då jag skrev att jag delar min sorg med mina vänner och andra. Jag vet inte hur jag ska förklara vad jag menade. Visa kanske är rätta ordet? Nej, jag vet inte. Låter knasigt det med. Det vi varit med om, du och jag och många andra anhöriga till våldsdödade, det går ju inte alls att beskriva hur vi känner. Overkliga i det verkliga. Jaha, säger folk och funderar ännu mer och försöker förstå ännu mer.

Du gör rätt som är med i media och agerar för luckorna i lagen, rättsväsendet etc. Jag vet absolut vad du menar. Är själv där sen 15 februari, och försöker få rätt hjälp. Jag kämpar fortfarande med att hitta tillbaka till ett vettigt/någorlundare normalt liv med mina andra 4 barn.
Allt annat får stå still så länge. Tyvärr! Men jag läser din blogg nästan varje dag.
Kämpa på!
Ps! Kanske jag kan/orkar stå vid din sida snart och hjälpa till och kämpa jag med.
Skickar styrkekramar till dig och din familj

Suzesan sa...

...Till Nanne! Hej!
Kämpa på. Du kämpar på ditt sätt. Vi är olika allihop och reagerar olika. Jag tyckte din sista kommentar var så vacker.
Snart orkar du det vet jag. På ditt sätt. Ge inte upp.
Jag beklagar sorgen. Nu har det blivit flera som har samma mardrömsliknande erfarenheter. Tillsammans är ni starka. Var och en på sitt sätt. Ni gör mycket nu för dem som tyvärr kanske hamnar i samma situtation. Hoppas det inte är några fler nu som ska behöva lämna jorden och anhöriga under såna omständigheter. Det räcker nu!
Jag ber en bön om det inte ska vara jag som ska drabbas av nåt så vidrigt hemskt som ni måste gå igenom.
Omtankar och kramar
/Susanne..medmänniska mamma