torsdag 8 januari 2009

Kanske för privat men så här ser min verklighet ut !

I dag har det varit en gråt dag, ögornen svider så där som dom gör när man gråtit mycket ,jag är väldigt ledsen i hela kroppen o själen och det blev extra tungt när dom ringde från polisen i dag och så att dom kommer nästa vecka med Englas saker som har varit hos polisen cykeln hasband och kanske något smycke som dom hittade vid odubktionen.
Fy fan vad vidrigt livet kan vara.
Nu är jag nog lite för privat men det käns ändå bra att få dela med sig inför alla som vill läsa för så här ser minn verklighet ut nu när Anders Eklund har förstört Englas mitt o minn familjs liv.

18 kommentarer:

Suzesan sa...

Hej igen Carina... Englas fina mamma.
Så fin din dotter är på kortet.
Du har kämpat på såååå länge.
Låt tårarna komma, även om det känns jobbigt. Gråta av sorg är jobbigt. Kämpigt.
jag personligen tycker det är svårt att komma upp ur såna tårar för man gråter sååå mycket. Inombords och "utombords".
Jag tänker på dig. Önskar jag kunde hjälpa dig. Jag önskar det men det går ju inte!!!
Jag tycker inte alls det är för privat att berätta att man är ledsen... när man råkat ut för nåt så vidrigt.
Det gör ont i mitt hjärta.
Stackars... stackars dig Carina.
Jag hoppas 2009 ska bli ett hyfsat bra år för dig.
Att du ska få ro att börja bearbeta din sorg. Att du ska få kraft att tänka rätt och kraft och tröst när du är ledsen.

Åhh jag vet inte vad jag ska säga som tröst. Kämpa på!
Ha någon nära dig ...när sakerna kommer för då kommer det nog bli tungt.
Jag önskar att AE aldrig mera kommer ut någonsin! Han ska sitta där i all evighet!!!!! Jag blir så ledsen inombords så jag lust att gå ut och skrika högt.
Kramar och omtankar
/Susanne mor och medmänniska.

mamma sa...

Jag har gråtit mycket under hela perioden och det tunga gör sig påmint varje dag, jag har fantastiska människor omkring mig. Men det är sånt jag inte velat dela med mig så mycket av för det är det som tidningar vill skriva om det är sånt som säljer bra. Jag har försökt lagt fokus på sådant som jag tycker är viktigt att få en förändring i för att kunna vara med och påverka till bättre mänskligare förutsättningar för brottsoffer.
frid o kärlek Carina

Bettan sa...

JAG FÖRSTÅR DIG! DU BEHÖVER FÅ GRÅTA! VÅRT FALL ÄR INTE ALLS PÅ SAMMA SÄTT, VÅR SON DOG INTE MEN SOCIALEN TOG HONOM IFRÅN OSS! DET KÄNDES SOM ATT HAN VAR DÖD, VI VAR TVUNGNA ATT TA BORT HANS LEKSAKER FÖR DET GJORDE SÅ ONT ATT SE DEM....

TACK OCH LOV FICK HAN KOMMA HEM IGEN, VET ÄN IDAG INTE VARFÖR SOCIALEN TOG VÅR VÄLMÅENDE SON! SÖRJ DU SÅ LÄNGE DU BEHÖVER, MÅSTE VARA VÄLDIGT OBESKRIVLIGT HEMSKT!

Helena sa...

Det kan aldrig bli för privat att säga vad man känner. Dock förstår jag att du vill hålla inne på alla stora ord och känslor, för att media ej ska " gotta sig" i det. Vi får hoppas att dom läser din blogg med vördnad och respekt och låter ditt innersta vara ifred.

Det finns inga ord i världen som räcker för att ge dig tröst, man / jag skulle vilja sitta tyst intill och bara lyssna och hålla om. Men du får min tanke här istället!

Var nära dina anhöriga, prata prata prata och försök att skratta ibland också, det finns saker i livet som ger glädje....

Tänker på dej!

Kram Helena

Britt-Inger sa...

Önskar att jag hade orden men kan bara skicka en varm hand som jag varsamt lägger på din axel när gråten är där. Kram till dig och familjen.

Suzesan sa...

Hej igen Carina Englas mamma.
Jag förstår:) Såklart du gråter. Jag tycker också att mina tårar är privata. Men jag tycker det var bra skrivet av dig!!!
Kämpa på.
Du har redan gjort så mycket som du inte ens kan ana.
Du har lagt focus på det som är viktigt! Bra gjort!Du har hjälpt många många. Ett första steg eller två. Nu får nån annan göra resten av jobbet när du inte kommer längre. Du kommer göra mycket nytta när du gått ur din värsta sorgeperiod.
Du har fått andra våga göra nåt som de inte trodde de skulle klara.
Nu är det ju personerna bakom det som skrivs som får ta ansvar. ANSVAR ska de ta! Deras samvete.
Vi är många, många som ifrågasätter hur journalistik.
fungerar idag. Förr var saklighet viktigt. Det var intressant att läsa det de skrev.
För det finns knappt någon riktigt duktig journalist längre.
"Dräm till dem" så fort du kan och du orkar... för det ska de ha när de uppför sig som skvallertidningar.
Korrekturläs allt. Säg till dem om dementi om de skriver nåt fel!!
Sköt om dig och varje stund du får där du kan "stänga av" så samla kraft. Om det bara så är en timme eller två. Gör nåt för dig själv. Pyssla om dig själv.
Jag finns i bakgrunden och läser.
jag ska nog gå ut och skrika idag. Jag bor lite fel för att göra sånt bara.
Prova det om du inte redan gör det. Gå ut där ingen hör dig och skrik högt!!!! Ta in energin som kommer efteråt. Kraften;)
Kramar och omtankar
/Susanne mor och medmänniska

Tina sa...

Bra att du gråter att du släpper ut dina känslor själen måste få utlopp för allt och du ska veta at vi är många som beundrar dej och din styrka .... gråt bara och dela med dej av din sorg ...

kram Tina

Cajsa sa...

Jag är själv 11 år.. Jag började gråta när jag såg Englas begravning! Jag önskar jag kunde krama om hela eran familj :) Jag tror på dig Carina <3
/Cajsa, 11 år i klass 5!

Teresa sa...

Jag ska be för dig Englas mamma.
Själv vet jag ej om jag orkat så som du. Kämpa Kämpa. Men det är viktigt att gråta och elta om det som hänt.

Malin.E sa...

Fyfan för den äckliga gubben och han har förverkat sin rätt att någonsin lämna fängelsemurarna...
Kramar till er!

Kattis sa...

Carina! ingen av oss medmänniskor kan förstå hur du och din familj har det...Önskar att man på något sätt kunde ge dig stöttning och kraft och energi. Det är hemskt hur en människa som AE kan få finnas. Att det får gå så långt. Det är inte rättvist. ALLS! Men, vi är med dig. På din sida. Vi kommer fortsätta kämpa för att såna dårar inte ska få gå fria på gatorna!!

STOR kram till dig, Carina!

Marie-anne Thörnström sa...

Kära Carina. När vi gråter så lindrar vi mycket inom oss. Jag gick med solglasögon en hel vinter för jag bara grät och grät. Jag har skrivit en bok om sorgen över ett barn. Den heter Till Minne Av Marcus- en bok om att mista en älskad son. Denna boken vill jag skänka till dig Carina. Du kan skicka din adress eller vart du vill att jag skall skicka den till min mejl marie-anne.t@tele2.se
Vi änglaföräldrar måste stötta varandra. Det är över 6 år sedan som jag miste min son, men overkligheten finns ofta i min kropp. och jag ställer frågan till mig själv " Vad var det som hände".
Man lever vidare i livet på ett mycket konstigt sätt.
Många har ofta frågat mig
Hur klarar man av att mista sitt eget barn ?
Jag har fortfarande inte hittat det rätta svaret för mig.
Man klarar av att leva vidare och man lär sig att leva med sorgen och saknade, men gör man egentligen det?
Nej jag tror inte man klarar av att mista sitt barn, något dör i ens kropp och själ som aldrig kommer tillbaka
Mina varmaste kramar till dig från Marie-anne mamma till marcus 82-02 alltid älskad alltid saknad

mamma sa...

Marie anna
Tack jag vill gärna läsa boken när jag orkar.
Du kan skicka den till Carina Höglund
770 71 Stärnsund.
Jag har en känsla av att jag vill skriva en bok om hur det var när Engla försvan men det beror på om den rätta känslan kommer och jag orkar gå igenom det så från grunden igen men om jag orkar så tror jag att det är ett bra sätt att bearbeta en del av det som hänt.
frid o kärlek carina

Anonym sa...

Hej Carina!
Tror att det är Engla Aldebaran pratar om här på denna länk.
Tror att den kan vara viktig för dig i din stora sorg.

http://andligutveckling.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=2ee9e0d5-ff7d-4709-8b93-2e8576b2256d&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Anonym sa...

Det finns ingen som kan sätta sig in i just din situation. Men jag hoppas att den positiva kraften från oss alla som tänker på dig stärker dig lite mer, dag för dag.

Anonym sa...

Hej igen Carina! Länken saknaren sista mening som gör att du inte kan läsa,efter Community.Board. måste du lägga till

ForumGroup&ThreadListPage=1

annars kan du inte läsa

Krillsh sa...

Släpp lös bara! Det är normalt i ditt tillstånd


Mvh Krille /www.krillsher.com

IsaViolia sa...

Låt dig själv gråta, du kan inte vara stark jämt. Du har varit så him la stark att det inte finns ord. Jag beundrar dig!