måndag 19 januari 2009

Meningen med döden och livet ,finns den?

Hej jag har fått lite kommentarer om livsfilosofier kring vad som händer när man dör ,det finns många filosofier o tankar i vår herres hage. Tankar som är ok för vist har dom tankarna slagit dom flesta människor tankar om döden och livets mening.
Tankar som skapat trygghet och krig i århundraden.
Varse god och dela med er av eran tro o filosofier under den här titeln men inte under dom andra titlarna!.

8 kommentarer:

mamma sa...

Hej
Det är ok att skriva om livsfilosofier här under just dom här kommentarerna.
Jag har en skiftande tro och plockar russinen ur kakan ena dagen tror jag på parallella värdar på att det finns ett förutbestämt öde hur grymt det än må vara andra dagar tror jag inte på något ,men vad som än må vara den slut giltiga sanningen om vad livet o döden är så vet vi att livet är skört och att jorden är gammal i jämförelse med våra korta liv vi vet att människor o djur kan känna lycka o smärta och att dom känslorna ofta är beroende av andra människor djur eller natur . Livsnödvändigheter vi vet att vi är beroende av om vi vill leva här på jorden just nu, som borde vara det viktigaste att reda ut och ta ansvar för, döden och om det finns en mening med livet kan vi bara spekulera kring men ta hand om varandra djuren och naturen det kan vi göra här och nu och det är sådant som spelar roll i livet ,livet som vi vet om och upplever här o nu.
Ju mer jag skriver så får jag ändå en känsla av att jag bör beröra att döden är viktig och skulle det vara så att döden är en själa vandring och livet skola för själen så gör det livet mer värdefult ,men vad det än må vara så blir kontentan den samma .Att göra så gott man kan av varje stund.

Aldebaran sa...

Hej Carina!

Tro mig jag "plockar också russinen ur kakan" emellanåt. Trots min inre övertygelse samt dom upplevelser jag haft så är man inte alltid så stark om man nu kan uttrycka sig så.
Det förut bestämda öde du skriver är ju inget annat än karma. Allt som händer en, eller rättare sagt allt som sker har en mening, på gott och ont, vad vi än tycker om detta.
Detta tankesätt/vetskap är ju givetvis jättesvår att ta in. Så även för mig. Jag har sett en hel del elände och hemskheter (FNuppdrag i Bosnien) som vi människor gör mot varandra, dock inte varit drabbad personligen. Så visst finns det tvivel emellanåt, men alltmer så blir jag övertygad om att meningen med livet skapar vi människor gentemot varandra, vi väver in våra liv och vår karma med varandras, för utvecklas genom inkarnationerna.
Slutpoängen skriver du själv i sista raden. "Att göra så gott man kan av varje stund" Det är det som för utvecklingen frammåt.

Anonym sa...

Hej Carina. Jag ska berätta om en flicka som hette Matilda åtta år
Matilda led av canser. Hon visste att hon skulle dö. Hon trodde på en himmel hon var övertygad och dit skulle hon komma.
Det sorgliga var att hon var tvungen att lämna sin mamma och pappa. Hennes föräldrar förklarade att dom fanns i varandras hjärta.
Den dag föräldrarna kommer till himlen så ska dom hitta henne antigen i jordgubbslandet eller bland solrosorna. Detta är ett barns berättelse. Det är Matildas tro. Jag tror att även Engla finns där i ljuset himlen hos Matilda och andra barn som fått lämna livet aldeles för tidigt.

Livet är inte vidrigt många gånger.
Men jag är övertygad att både Matilda och Engla har det bra nu. Värst är det för dom anhöriga.

Annelie

Fairymary sa...

Det är ett stort ämne du erbjuder oss att skriva om.

Filosofier finns det många. För mig har erfarenheter varit viktigare än filosofier. När min man dog 1978 hade jag framför allt vid begravningen en stark känsla av att han sökte kontakt med mig. Det var överraskande men "tryggande". Kontakten fortsatte under en ganska lång period men tonade senare bort. Den har återkommit vid några tillfällen då jag befunnit mig i djup kris....det är svårt att sätta ord på hur det gått till men det har alltid varit lätt att identifiera som "samma person"....alltid med en knorr av humor som avslutning.

Just nu saknar jag mycket den kontakten. Jag vet inte själv hur jag ska kunna etablera den

Pernill@ sa...

Hejsan.
Jag hittade dig idag.
Och jag vill bara visa mitt stöd i din svåra sorg.
Mitt hjärta gråter för dig och din familj.
De dagarna innan Engla hittades levde även jag som inte ens kände henne mellan hopp och förtvivlan.
Kanske känner men mer eftersom min dotter är lika gammal som Engla.
Bilden av henne på cykeln kunde lika gärna varit min dotter.
Det är svårt att veta vad man ska skriva men jag vill ge dig en stor eloge för att du orkar delge oss i blogg världen.
Många kramar till dig och familjen.

Anonym sa...

Hej Carin. Annelie här. Rättelse jag skrev fel som vanligt innan. Jag menar att livet är vidrigt många gånger. Skrivning stavning
är inte min starka sida

Annelie

Aldebaran sa...

Om Barn
Ert barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.

Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.

Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.

Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.

Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.

av Khalil Gibran ur Profeten

Fairymary sa...

Tack Aldebaran för påminnelsen om de kloka orden om Barn....som jag läst men har lätt att glömma....
Den är aktuell för mig just nu om än inte i samma dimension som för dig Carina! Den behövs också när ens levande barn har det svårt och man känner sig hjälplös inför deras smärta.

Du frågade Carina om meningen med döden och livet...jag svarade inte på det....

En präst som jag stod nära en period i mitt liv sa ...när vi talade om meningen med livet ....att det är upp till oss var och en att SKAPA mening med vårt liv. Jag tror att han har rätt....jag tror att vi är Guds medskapare i universum.....jag är inte så tillitsfullt troende som jag skulle önska ....men i Bibelns skapelseberättelse står det att "till sin avbild skapade han henne", "till man och kvinna skapade han henne"....eller något sådant...